The book thief av Mark Zusak
När jag började läsa The book thief hade jag ingen aning om vad den handlade om. Det är något spännande med att öppna till första sidan av en historia som man inte anar, men också fruktansvärt ögonöppnande. För det är först när man läst de första sidorna som man inser att, trots att man inte visste ett uns om boken, hade man kommit till sina egna slutledningar långt innan man ens lagt handen på boken. En framsida och en titel kan vara så talande. Eller så missvisande. The book thief var, med inga mått mätt ("med inga mått mätt" har 7 träffar på google. Nu blir det 8.), en dålig bok. Den var bara inte den bok jag förväntat mig.

The book thief utspelar sig i Tyskland under andra världskriget. Bokens huvudperson är Liesel, en ung flicka som vid nio års ålder blir bortlämnad till en fosterfamilj eftersom hennes mamma och pappa är kommunister. Boken handlar om Liesels liv i hennes nya hem och om hur de böcker som hon stjäl, och de händelser som sker i Tyskland, andra världskriget, formar hennes liv.

The book thief är skriven i en spännande stil. Berättarrösten (som fantastiskt nog är Döden) hoppar fram och tillbaka i handlingen och retas med små föraningar om vad som komma skall. Karaktärerna är relevanta och fullvärdiga och flera gånger satt jag och förundrades över hur väl genomtänkt boken är.
På det hela är The book thief en riktigt bra bok.


Goliath av Scott Westerfeld
Goliath (som är sista boken i Leviathan-serien) har jag förstås redan läst och recenserat, men den här gången var det som ljudbok. Goliath är faktiskt min allra första ljudbok (bortsett från att jag lyssnat på Leviathan på Youtube och Harry Potter på tyska) och om alla uppläsare är lika bra som Allan Cumming så är det här något jag med fröjd kommer fortsätta med. Att Leviathan-serien någonsin kommer komma ut som film är något jag starkt tvivlar (även om det skulle vara ett enormt framsteg i filmindustrins resa mot bra film) men ljudboken är faktiskt inte så långt ifrån. Att höra Deryns skottska, Aleks tyska brytning och alla andra dialekter är njutning för öronen och det gjorde absolut ingenting alls att jag läst boken innan: detaljer som jag sett när jag läste boken registerades på ett nytt och fantastiskt sätt och vissa saker kom fram bättre när de fick en röst (bästa exemplet här är Bovril).


Boy meets boy av David Levithan
Boy meets boy handlar om Paul, en enkel, gay tonårskille som bor i något slags "manic pixie dreamland" (en term lånad från John Green). Paul har vetat att han är gay sedan han gick på dagis och hans fröken berättade det för honom. Alldeles i början av boken träffar Paul Noah, en ny kille i stan, och blir med ens blixtförälskad. Noah verkar också gilla Paul, så där är en bra början. Paul har flera vänner: till exempel Jodi, en tjej han känt sedan barnsben. Jodi har träffat en ny kille, Chuck, och när Paul och Chuck inte går bra ihop överger Jodi Paul. Sedan är det Kyle, Pauls expojkvän, som följer efter Paul som en hund, trots att det var Kyle som gjorde slut. Och Tony förstås. Tony är gay, men hans föräldrar är fruktanvärt religiösa och homofoba. Och jag får inte glömma Infinite Darlene, en transa, som också råkar vara skolans fotbollsesse och homecoming queen. Boy meets boy är en kort bok, min upplaga har 185 sidor, men rollbesättningen är enorm och likaså är röran.

Som jag nämnde lever Paul i något slags "manic pixie dreamland", med vilket jag menar följande: I staden där Paul lever är över hälften av befolkningen (bortsett från föräldrarna till alla protagonister) antingen bi-, homosexuella eller transor och de enda som har något emot homosexualitet är Tonys überreligiösa föräldrar. Det är som någon slags förunderlig wannabe-utopi. Boken är förstås skriven från Pauls synvinkel och jag anar att det här bara är Pauls underliga syn på verkligheten: att alla är gay och transor eftersom det är boken handlar om Paul och hans vänner och det är den sorts umgängeskrets han tillhör; att alla som har en fientlig inställning gentemot homosexualitet o. dyl. bara utesluts från Pauls berättarröst. Jag kan ändå inte skaka av mig utopi-känslan och det hela känns bara väldigt orimligt.

Trots den underliga världen är Pauls berättarröst medryckande och glad. Man är med från första meningen. Boken går framåt i snabb takt och har många stycken som man bara måste stanna upp och läsa igen, enbart för hur bra och beskrivande de är. Boy meets boy är en bra beskrivning av en tonårsromans och tonårsproblem, men här måste jag peka ut att boken känns mer som en bok om en heterosexuell killes problem (vilket förstås är vad som ökar känslan av wannabe-utopi -- för i en värld där homosexualitet inte ses som något avvikande är en homosexuells problem förstås desamma som en heterosexuells).

Trots (eller kanske på grund av) den fantastiska världen och dess spännande invånare är Boy meets boy en riktigt bra bok.