Eld av Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren
Uppföljaren till Cirkeln! Eld tar vid efter sommarlovet, och tjejerna ska börja tvåan på gymnasiet. Hela Engelsfors är dränkt i en värmebölja och skogen är döende. Allt står inte rätt till. Som olja på elden blir hotet från det magiska Rådet plötsligt påtagligt. Det är viktigare än någonsin att flickorna håller sams.

Wow! Nu ger jag inte ut poäng, men hade jag gjort det hade Eld fått full pott. Boken har allt: en precis lagom snabb takt, en intressant mix mellan magi och vardagsproblem, en bred samling karaktärer där alla känns precis lika viktiga och fullvärdiga, samt meddragande berättarröster. Jag är helt fascinerad; hur en bok kan ha fem berättarröster och ändå inte kännas spridd, och alla får, i stort sett, lika stort spelutrymme. Vi får se karaktärernas dåliga såväl som deras goda sidor, och deras interaktion är fantastisk.

Man brukar prata om andraboksprincipen: att en uppföljare aldrig kan vara lika bra som sin förlaga. Well, Eld är undantaget som bekräftar regeln!