The Fault in our Stars av John Green
Som jag nämnde släpptes den här boken igår. Jag hade tur och fick tag i ett ex. på engelska bokhandeln och sträckläste den. Som så många gånger innan är bokens inledning dess forte, men John har ett trevligt språk, en medryckande och rörande handling, och, som alltid, en viktig poäng.

Boken handlar om Hazel och Augustus, två ungdomar som träffas i en stödgrupp för unga med cancer. De delar en viss kärlek till en bok och här stannar jag för jag vill inte spoila. I alla fall, det här är det bästa jag läst av Green och boken är bara levande. Jag kan stå i god för blurben på framsidan (Filled with staccato bursts of humor and tragedy), det stämmer verkligen. Sällan har jag skrattat så åt en bok, för att ögonblicket senare gråta. Den är inte min favoritbok, men jag kommer definitivt att läsa den igen snart, och gråta och skratta och läsa den mer noggrant, nu när jag vet hur den slutar. Definitivt en bok jag rekommenderar.




(Johan: tydligen hade de råkat släppa ett par osignerade böcker till några bokaffärer. Hint, hint!)