Inlägg nr. 103 - Delirium och hjältinnor
För det första läste jag inte ut Delirium innan det nya året (så 2011 var året jag läste 41 böcker). För det andra sög den.
Delirium av Lauren Oliver. Storyn lyder: 17-åriga Lena bor i ett framtida dystopiskt storebrors-USA där kärlek anses vara en sjukdom. Lena ser fram emot dagen hon ska fylla 18, då hon ska få genomgå den operation som ska bota henne från kärlek, men så drar hennes bästa vän med henne på en villvägar och allting går utför. Ja, jag kan tänka mig att ni inte blir allt för förvånade om jag säger att hon träffar en kille.
Jag gillade början: man får en bra bild av Lena som är en karaktär man lätt kan känna igen sig i (ja, kanske inte karaktärsmässigt, men utseendemässigt och hobbymässigt är hon en kopia av mig, t.ex.), förutom hennes skräck. Nu har jag inte läst så himla många dystopiska berättelser, men det var just skräcken jag gillade så mycket med Delirium. Det är beskrivet väl och man kan förstå varför hon är rädd för att säga/göra fel saker och det är obehagligt att vara så nära inpå Lenas känslor när hon och hennes vänner bryter mot regler, etc. etc. Men tyvärr faller boken platt ungefär halvvägs in: Lenas värld kollapsar och plötsligt blir hon en Mary Sue, ett irritationsmoment, en väldigt platt karaktär helt enkelt. Killen som Lena träffar, Alex, är också han en helt platt karaktär, utan känslor, utan eget liv. Man får vet väldigt lite om honom och av det man faktiskt får veta att döma skulle jag kalla honom en ny Edward Cullen. Han är den perfekta killen: endlessly supportive, beskyddande deluxe och naturligtvis revolutionär, med en bakgrund som är något alldeles speciellt. Uäck! Jag kommer inte läsa uppföljaren som kommer ut sista februari i år.
Det andra jag ville prata om. Hjältinnor att se upp till i ungdomslitteratur. Lena är alldeles uppenbarligen inte vad jag skulle kalla en föredömlig hjältinna. Men på listan finns däremot:
#1 Deryn Sharp från Leviathan-serien av Scott Westerfeld (Hon vill flyga så hon förklär sig till pojke och går med i flygarmén. Hon är alltid i händelsernas mitt, påverkas inte av andra och räddar dagen gång på gång. Hon är lojal och backar inte bort från en utmaning.)
#2 Hermione Granger från Harry Potter av J.K.Rowling (Hon är smart, eftertänksam och modig. Lojaliteten kan man inte klaga på och hon räddar pojkarna fler än en gång. Hon gör alltid det hon tror är rätt, även om andra ser ner på henne för det.)
#3 Katniss Everdeen från Hunger Games av Suzanne Collins (Hon står för vad hon tror på, kompromissar inte och skyddar sina nära och kära för vilket pris som helst.)
#4 Sophie Hatter från Howl's moving Castle av Dianna Wynne Jones (Hon gör vad hon tror är rätt och försöker alltid lösa sina problem själv, istället för att alltid förlita sig på andra.)
#5 Frankie Winter från Knightley Academy-serien av Violet Haberdasher/Robyn Schneider (Hon vet vad hon vill och kämpar för att uppnå sitt mål. )
Delirium av Lauren Oliver. Storyn lyder: 17-åriga Lena bor i ett framtida dystopiskt storebrors-USA där kärlek anses vara en sjukdom. Lena ser fram emot dagen hon ska fylla 18, då hon ska få genomgå den operation som ska bota henne från kärlek, men så drar hennes bästa vän med henne på en villvägar och allting går utför. Ja, jag kan tänka mig att ni inte blir allt för förvånade om jag säger att hon träffar en kille.
Jag gillade början: man får en bra bild av Lena som är en karaktär man lätt kan känna igen sig i (ja, kanske inte karaktärsmässigt, men utseendemässigt och hobbymässigt är hon en kopia av mig, t.ex.), förutom hennes skräck. Nu har jag inte läst så himla många dystopiska berättelser, men det var just skräcken jag gillade så mycket med Delirium. Det är beskrivet väl och man kan förstå varför hon är rädd för att säga/göra fel saker och det är obehagligt att vara så nära inpå Lenas känslor när hon och hennes vänner bryter mot regler, etc. etc. Men tyvärr faller boken platt ungefär halvvägs in: Lenas värld kollapsar och plötsligt blir hon en Mary Sue, ett irritationsmoment, en väldigt platt karaktär helt enkelt. Killen som Lena träffar, Alex, är också han en helt platt karaktär, utan känslor, utan eget liv. Man får vet väldigt lite om honom och av det man faktiskt får veta att döma skulle jag kalla honom en ny Edward Cullen. Han är den perfekta killen: endlessly supportive, beskyddande deluxe och naturligtvis revolutionär, med en bakgrund som är något alldeles speciellt. Uäck! Jag kommer inte läsa uppföljaren som kommer ut sista februari i år.
Det andra jag ville prata om. Hjältinnor att se upp till i ungdomslitteratur. Lena är alldeles uppenbarligen inte vad jag skulle kalla en föredömlig hjältinna. Men på listan finns däremot:
#1 Deryn Sharp från Leviathan-serien av Scott Westerfeld (Hon vill flyga så hon förklär sig till pojke och går med i flygarmén. Hon är alltid i händelsernas mitt, påverkas inte av andra och räddar dagen gång på gång. Hon är lojal och backar inte bort från en utmaning.)
#2 Hermione Granger från Harry Potter av J.K.Rowling (Hon är smart, eftertänksam och modig. Lojaliteten kan man inte klaga på och hon räddar pojkarna fler än en gång. Hon gör alltid det hon tror är rätt, även om andra ser ner på henne för det.)
#3 Katniss Everdeen från Hunger Games av Suzanne Collins (Hon står för vad hon tror på, kompromissar inte och skyddar sina nära och kära för vilket pris som helst.)
#4 Sophie Hatter från Howl's moving Castle av Dianna Wynne Jones (Hon gör vad hon tror är rätt och försöker alltid lösa sina problem själv, istället för att alltid förlita sig på andra.)
#5 Frankie Winter från Knightley Academy-serien av Violet Haberdasher/Robyn Schneider (Hon vet vad hon vill och kämpar för att uppnå sitt mål. )
Kommentarer
Postat av: Johan
Dessutom är Hermione Granger ensam i trion om att faktiskt framstå som sympatisk. Vilket väl inte har så mycket med god litteratur att göra, men.
//JJ
Trackback