Inlägg nr. 135 - Två favoriter
Les Misérables av Victor Hugo
Den andra och sista delen av den episka serien. I första delen störde jag mig mycket på irrelevant dravel men trots att det fanns sin beskärda del av det här också störde det mig inte lika mycket. Jag uppskattar mycket hur sammanvävd serien är, alla karaktärer är viktiga och ordentligt, inte utvecklade, men har en stor och relevant roll för historien. Det är många spännande twists och turns och de största karaktärerna är mycket väl utvecklade, deras tankegångar och gärningar tydliga för oss att följa. Jag höll dock på att bli galen av kärleksdravlet: den överdrivna "jag dör utan dig", "du är en ängel mer än en människa", "du är ingen människa för mig, du är parfym" etc. etc. yada yada. Alldeles för outdated för att fungera för en modern läsare, men bortsett från det skulle jag ge les mis andra delen nästan högsta poäng.
The windup girl av Paolo Bacigalupi
En scifiroman om en framtida värld där oljan tagit slut, havet hotar att omfamna öriken, och mat faller offer för fatala virus. I kungariken Thailand samsas flyktingar, lokalbefolkning och rika utlänningar om maten och makten och pengarna. I deras mitt finns Emiko, en konstgjord människa som gömmer sig i det öppna. Hon stöter på Anderson, en utländsk spion för ett rikt monopolföretag, i Thailand för att söka ny potentiell matproduktion, samtidigt som han blir uppsnärjd i det politiska spelet mellan Thailands kungahus och regering.
Jag gillade the windup girl. Språket var målande, på det där speciella sättet bara Bacigalupi kan, och det är tydligt att han har kunskap om asiater. Handlingen var spännande och på sina ställen gränsade den till äcklande grym. Jag gillade även slutet, och är överlag imponerad. Bacigalupi är bra.
Kommentarer
Trackback