En trevlig bok man kan skratta med. Även om pee-jokes och sånt där inte är min kopp te. Tankvärd som alltid när de gäller John Green. Men den ständiga frågan: Hur i hela friden råkar man stöta ihop med - och no less bli ihop med - 18 olika Katherines?



Jag ska vara ärlig (vilket låter som om Isabella ligger illa till, men i själva verket är det nog jag som gör det). Jag har blandade känslor om den här boken. Dels tycker jag att den var fruktansvärt ohjälpsam i sina "lösningar". "Glöm det, tänk inte på det, ingen annan bryr sig" är säkerligen saker tonåringar förstår själva om sin akne, sina mensmagar och pojk-/flickvänsproblem, ingenting som jag skulle kalla tips. Å andra sidan förstår jag ju att det är svårt att komma med konkreta tips på hur man ska eliminera hjärnspöken och Isabella är fortfarande en role model för många ungdomar. En av de bättre förebilder man kan ha också, om man ska jämföra med de andra största förebilderna i vårt samhälle. I hennes bok pekar hon ut saker jag inte tänkt på innan, inte lösningar, men problem jag inte varit medveten om att jag hade. Och eftersom medvetenhet är första steget mot aktiv problemlösning vill jag ändå ge boken en tumme upp.