Will Grayson Will Grayson av John Green och David Levithan
Ni kanske tror att bokens framsida har ett tryckfel. Det trodde jag första gången jag såg den. Men icke, boken handlar om två stycken olika Will Grayson, som efter att man fått följa dem båda genom första halvan av boken träffas. Bang! Det är inte bara de två Will som krockar, utan även deras liv och deras vänner.

Will Grayson Will Grayson är en inblick i två tonåringars liv. Den ena Will framställs i början som lite tafatt (lite som alla John Greens huvudpersoner), inte omringad med vänner, han är en person som, om han själv fått välja, hade setts med andra vänner, men som i stort har en okej självbild och en stöttande familj. Den andra Will är mörkare, deprimerad (beskriven på det mest brilljanta sätt jag någonsin läst) person, som inte släpper in andra i sitt liv.

Boken rör teman såsom homosexualitet och självbilder och jag anser att den gör det på ett sätt så fantastiskt att den här boken borde vara obligatorisk läsning i skolor över landet. Jag satt med boken i handen och kunde inte sluta tänka "det är skulle kunna vara jag! hur kan de veta precis hur jag tänker!?" Jag kände igen mig i så mycket av känslorna som förklarades på sida efter sida. Sådant som jag kämpat att försöka sätta ord på beskriver de så brilljant att jag bara kunde gapa. Och må så vara att depression, homofobi och annat som kan tänkas försigkomma bland bokens 300+ sidor ligger humorn ändå närmast. Med karaktärer som till en början kan tyckas rätt "comic relief" men senare utvecklas till vitala för handlingen och vitala för att få fram delar av bokens poäng. Med beskrivningar och förvecklingar som lockar till skratt hoppas jag att många fler får läsa den här underbara boken. Jag vet vad flera av mina vänner ska få i julklapp i alla fall.


The secret Prince av Violet Haberdasher
Uppföljaren till Knightley Academy. Även under den här satt jag och skrek till min roomie, saker som "Elin, hör på det här, det här är helt galet!", "Elin, de är dumma i huvudet, det här går inte alls ihop!" och "Gaaaah! Bluuurg!"

Ni kanske kallar mig självplågare men den här var ändå bättre än första volymen i serien. Saker hänger ihop och leder vidare och tredje (och jag har hört sista) boken tror jag kommer kännas helt okej, jag har förtroende till författaren att hon kommer svara på mina frågor och fullfölja allting till slutet. Några plot twists skakade handlingen och gjorde att jag helst inte lade ifrån mig boken, karaktärsutvecklingarna kändes realistiska och flera gånger kände jag hur handlingen snuddade på stereotyper och fördomar, bara för att sedan köra över dem och de gav mig en positiv känsla. Jag gillar när böcker kör över fördomar och visar hur det faktiskt är så jag kan omöjligt vara negativ inställd till The secret prince oavsett dess barnsliga teman och sätt. Den är trots allt skriven för 6 till 12-åringar.