I somras kände jag en önskan att bli rödhårig. Inte sådär rött röd, som jultomten eller snövits äpple, utan den färg som egentligen är närmare orange, det naturligt röda. Jag skulle vara med i en modevisning och blev ombedd att inte färga just då så jag lät bli. Men jag hade hunnit köpa hårfärgen (en toning) som stod hemma och frestade mig. Detta till trots sköt jag upp det, även efter modevisningen, med följande tanke in mind: 'du kommer vilja ha förändring i höst ändå, vänta tills du känner den önskan'. Så jag väntade, men önskan kom aldrig - förrän nu.

Efter att flitigt sett rödhåriga skönheter (Karen Gillan, Meekakitty, m. fl.) flimra förbi på datorskärmen under hösten var väl önskan att bli rödhårig nästan oundviklig. Och när jag tänker tillbaka så har önskan funnits där betydligt längre än så, så när jag igår fick ett ryck och slet åt mig hårfärgen från hyllan och skred till verket kan jag väl inte påstå att det var så väldigt oväntat.

Men nu vet jag vad ni säger: "Men Ica, du ska ju till Kina om en vecka, hur tänkte du nu?" Ja, hade jag färgat håret så pass nära inpå så hade jag kallat mig själv dåraktig, men som jag innan nämde är det bara en toning, dvs. det kommer försvinna om någon månad eller så. Ingen fara skedd.

Tyvärr blev jag inte riktigt rödhårig, inte sådär genuint, vackert och färgsprakande som jag hade önskat mig, men om sanningen ska fram hade jag inte riktigt förväntat mig det heller: mitt hår just nu är alldeles för vintermörkt för att en hårfärg, eller ännu mindre en toning, ska kunna bita på det. Jag är i vilket fall nöjd med mitt val, men i sommar, då, DÅ! Då ska jag ha det där röda vackra som jag drömmer om.


en inte perfekt färgåtergivning, men nära nog.

Enjoy!

---

Karen Gillan

Meekakitty