Ett länge pågående läsprojekt (det tar emot att släppa en bok jag börjat läsa) är Les Misérables. Jag läste äntligen ut första delen för några veckor sedan, efter att ha hållt på med den i säkert 5 månader. På det hela taget tycker jag den var okej: jag gillar ju handlingen, men jag ogillar Hugos återkommande irrelevanta introducerande stycken. T.ex. börjar han hela boken med att berätta bakgrundshistorien för den inte fruktansvärt relevanta prästen som ger Jean Valjean silver (jag räknar inte med att den här boken innehåller några spoilers: är du inte bekant med Les Misérables så bör du genast gå och titta på den brilljanta musikalen). Hugo ägnar även några 50 sidor åt att ingående förklara Waterloo och dess omgivning, endast för att på kapitlets sista sida nå sitt mål: att berätta hur en man hjälpte en annan från slagfältet. De mest irrelevanta detaljer beskriver Hugo ingående, för att introducera småsaker, och jag stör mig på det, men gillar det samtidigt. Jag gillar det just för att det är ett sätt att skriva som jag inte är van vid - och vanor bör pokas på och uppmärksammas. Hugos sätt att skriva är inte fel, bara helt annorlunda från något jag tidigare läst och det är ju alltid trevligt att bli lite omskakad.
Men jag inser att den här boken skulle vara roligare att recensera i en video, så... That's coming up!


Leviathan, Behemoth och Goliath av Scott Westerfeld
Jag fick Leviathan av Scott Westerfeld i julklapp av min flatmate. Fantastisk bok. Började läsa den på tåget till Stockholm och trots avbrott i form av julfirande var den snart utläst. "Har affärerna öppet på annandagen, mamma?" frågade jag och såg sedan till min lycka att sf-bokhandeln i Sthlm både hade öppet på annandagen och därtill hade Leviathans båda uppföljare (Behemoth och Goliath) inne.
Leviathan-serien är en steampunk-serie för ungdomar som utspelar sig under första världskriget. Franz Ferdinand och hans fru har nyss blivit mördade och deras son, Aleksandar, måste rymma undan deras mördare. Han stöter ihop med det brittiska skeppet Leviathan, där han träffar Deryn, en tjej som klär sig som kille för att kunna flyga och jobba för flottan.
Böckerna är lättlästa, har fantastiska bilder och de var verkligen precis vad jag behövde just nu. Böckerna rörde ämnen jag funderat mycket över as of late, och är trevligt skrivna med trevliga karaktärer och intressanta plot-twists. Mitt enda klagomål är tidsrymden. Triologin utspelar sig över ett tidsspann av 4 månader. Under dessa fyra månader händer mängder av saker, bl.a. startar och nästan avslutas ett väldsomspännande krig, våra hjältar åker runt hela jorden i sitt flygskepp, spenderar en månad i Istanbul och Deryn lär sig tyska under de två månader hon spenderar på skeppet tillsammans med Aleks lärare. WTF?
Scott Westerfeld bör dessutom ha en eloge för sitt fanfiction/fanservice/extra-kapitel som han lagt upp på sin blogg. Jag gillar när författare lyssnar på och kan ha kul tillsammans med sina läsare!