Inlägg nr. 141 - Klassiker och YA -- det typiska inlägget på den här bloggen
Matched av Ally Condie
Matched handlar om Cassia som bor i en värld där beslut fattas för befolkningen. Vem de ska gifta sig med, hur många barn de ska ha, vad de ska jobba med är alla saker de själva inte har något att säga till om. Cassia blir matchad med sin barndomsvän, Xander, men hennes värld vänds upp och ner när hennes informationskort istället visar henne en bild på deras gemensamma vän, Ky. Vem är egentligen hennes bästa match?
I dystopiska böcker är den stora frågan alltid: hur långt kan man ta världen utan att det blir onaturligt? Jag älskar Matched-världen, dess organiserade, effektiva struktur och de hemlighållande myndigheterna, men den går för långt. Jag tror inte att en befolkning skulle gå på deras "alla lever lika länge"-skryt, eller att potentiellt farliga medborgare placeras där de har tillgång till hemligstämplad information. Det är inte en trovärdig värld, men det är inte karaktärerna: som är levande, realistiska, djupa. Pga karaktärerna, och med hopp om en utveckling av världen, kommer jag läsa även nästa bok.
Legend av Marie Lu
Day är landets mest eftersökta rebell, June är regeringens skimrande pärla. När Day dödar Junes bror ger sig June på jakt efter den brutale mördaren, men han är inte vad hon förväntat sig.
Jag uppskattade Legend. Karaktärerna är spännande, handlingen är bra utvecklad, och språket är fantastiskt: Karaktärsutvecklingen är någon av den mest originella och spännande jag läst i en ungdomsbok, de små ledtrådarna som späckar sidorna lockar handlingen framåt och stämningen påminner om någon slags fantastisk blandning mellan Joss Whedon's Firefly och The hunger games. Det finns inte en enda överflödig karaktär med i berättelsen: Bra bok punkt slut.
David Copperfield av Charles Dickens
David Copperfields föräldrar dör ifrån honom när han är liten och han blir kvarlämnad i händerna hos sin stränga, barnhatande styvpappa. Han skeppas runt från det ena hemska stället till det andra innan han bestämmer sig för att ta sitt öde i sina egna händer och finner en kärleksfull förmyndare i sin gammelfaster. Boken följer hans liv från barndomen upp till vuxen ålder, med pengaproblem, kärleksproblem, tragedier och skandaler.
Man kan inte låta bli att låta sympatin flöda med den unge herr Copperfield. Hans sätt att beskriva sina egna känslor och andras handlingar är känsloöversvallande, men utan objektivitet. Boken är en återberättelse ur den vuxne herr Copperfields minne, och vid flera tillfällen stördes jag av hur personer och händelser var tydligt belysta av den vuxne herr Copperfields insikter. Det gjorde boken förutsägbar, men de många tvister och överraskningar som handlingen fortfarande präglades av gjorde att den aldrig var tråkig. Jag var inte överförtjust i hur vuxen-C lät sin senare förståelse döma tonårs-C, men när jag tar in i beräkningarna att DC mestadels är en självbiografi är det logiskt att Dickens valde att kritisera sina val innan kritikerna hann före.
Devilish av Maureen Johnson
(cameo av Curry)
I en katolsk skola går den klipska Jane, med sin bästa vän Allison. När Allison återigen gör bort sig inför hela skolan tror Jane att Allison aldrig kommer hämta sig, så när A nästa dag kommer till skolan, inte bara återhämtad utan till och med mer självsäker än någonsin anar Jane att något lurt är på gång. Och vem är killen som förföljer henne?
Jag är splittrad vad gäller Maureen Johnsons böcker. Hennes Shades of London-serie (hennes nyaste) är fantastisk, medan hennes äldre verk (av vilka den här är en) något lösryckta och flytande. Berättelsen är inte dåligt skriven, men den saknar sammanhang, saknar poäng på ett sätt. Hur som helst är Devilish trevlig omväxling bland vampyr/änglaböckerna i YA Paranormal fiction-hyllan.
Inlägg nr. 140 - Det svårförlåtiga
The lies of Locke Lamora av Scott Lynch
Det var länge sedan jag övergav en bok, men efter att ha tragglat mig igenom mer än halva boken gav jag upp. Den var helt enkelt ingenting för mig. Även om jag älskade idéen: en ung man, ledare i en tjuvliga som blir indragen i ett större spel, så var karaktärerna så stereotypa, språket så tråkigt och händelserna inte meddragande. Jag är ledsen Locke, men det kommer aldrig bli vi två.
The madness underneath av Maureen Johnson
Boy, har jag längtat efter den här boken! Språket är bra, karaktärerna är spännande och intressant skrivna. Rory har utvecklats och är nu en annan person än i första boken, tråkigt eftersom gamla Rory var fantastisk, men essentiellt med tanke på hur förra boken slutade. Jag saknade Rorys rants om sin hemstad. Här låg fokuset mycket mer på nuet och på relationen med vännerna i England, relationer som porträtterades bra. Handlingen i den här boken var lite seg. Det hände inte jättemycket utan fanns några punkter med action, medans största delen av boken var Rorys tankar och utveckling.
Och GREJEN! Grejen som jag inte ska spoila, men som var fantastisk och inte fantastisk på samma gång och jag längtar efter nästa bok.
