The lies of Locke Lamora av Scott Lynch

Det var länge sedan jag övergav en bok, men efter att ha tragglat mig igenom mer än halva boken gav jag upp. Den var helt enkelt ingenting för mig. Även om jag älskade idéen: en ung man, ledare i en tjuvliga som blir indragen i ett större spel, så var karaktärerna så stereotypa, språket så tråkigt och händelserna inte meddragande. Jag är ledsen Locke, men det kommer aldrig bli vi två.

 

The madness underneath av Maureen Johnson

Boy, har jag längtat efter den här boken! Språket är bra, karaktärerna är spännande och intressant skrivna. Rory har utvecklats och är nu en annan person än i första boken, tråkigt eftersom gamla Rory var fantastisk, men essentiellt med tanke på hur förra boken slutade. Jag saknade Rorys rants om sin hemstad. Här låg fokuset mycket mer på nuet och på relationen med vännerna i England, relationer som porträtterades bra. Handlingen i den här boken var lite seg. Det hände inte jättemycket utan fanns några punkter med action, medans största delen av boken var Rorys tankar och utveckling.

Och GREJEN! Grejen som jag inte ska spoila, men som var fantastisk och inte fantastisk på samma gång och jag längtar efter nästa bok.