Här på jorden av Alice Hoffman
Här på jorden handlar om en kvinna som återvänder till sin hemstad och när hon återser sin expojkvän blir hon begeistrad och bestämmer sig för att stanna kvar.

Jag har väldigt blandade känslor gentemot Här på jorden. Några kapitel in blev det väldigt tydligt att Här på jorden är en nutida version av Wuthering Heights och vad som skulle ha hänt i WH om vissa plotpoints utelämnats, och för mig kändes det bissart. Huvudkaraktären saknar den gnista som Cathy i WH har och utan denna gnista tappar storyn sin trovärdighet. Jag läste vidare, trots mina dåliga känslor gentemot huvudkaraktären och när boken närmade sig slutet tyckte jag faktiskt att den tog sig. Karaktärerna fann jag lika jobbiga men (eftersom jag aldrig kunde sluta jämföra allt med WH) ändå lyckades boken tydligt porträttera det nedbrytande förhållandet mellan Cathys och Heathcliffs motsvarigheter på ett sätt som berörde mig mer än WH någonsin lyckades göra. Jag vet inte om jag skulle kalla Här på jorden en bra bok, men som komplement till WH skulle jag kunna tänka mig att rekommendera den.


Miss Peregrin's home for peculiar children av Ransom Riggs
Mphpc (Lousy förkort., I know) handlar om Josef, en ung kille som under sin uppväxt fått sagor om barn med besynneliga krafter berättade för sig av sin farfar. När Josef växer upp inser han hur bissara sagorna är och han slutar att tro på sin farfar, men en dag händer en sak som får Josef att tvivla. Han bestämmer sig för att åka till ön där hans farfar växte upp och ta reda på vad som  egentligen hände.

Mphpc var spännande och när jag la ifrån mig den på kvällen när jag skulle gå och lägga mig hade jag svårt att skaka av mig den obehagliga känsla boken gav mig. Samtidigt var den söt och rolig och fotona gjorde läsningen till en än intressant upplevelse. Ransom Riggs har skapat en intressant värld, ganska annolunda från något annat jag tidigare läst och jag ser fram emot nästa bok. Och jag ber till gudarna att det kommer en nästa bok.

Den skarpa eggen och Bärnstenskikaren av Philip Pullman

Den första boken i serien, Guldkompassen, handlade om den unga flickan Lyra som kommer från en annan värld. Lyras förmyndare är forskare och han letar efter stoft, något underligt som verkar finnas överallt i luften, men som vanligtvis är osynligt och som ingen vet vad det är. Lyra blir indragen i ett äventyr som tar henne hela vägen upp till norden och hon får på vägen flera vänner, i häxan Serafina, isbjörnen Iorek och luftskepparen Mr. Scoresby, m.fl.

Den första boken imponerade inte på mig så väldigt och inte förrän jag började med bok två kunde jag inse storheten i serien. Tredje boken förvirrade mig till en början. Det var fullt av hopp mellan synvinklar, men efter ett tag vävdes alla dessa fint samman.

I bok två fortsätter vi följa Lyras resor men vi introduceras även till ett annat barn, en pojke från "vår" värld, vid namn Will. Handlingen i boken blir mer och mer invecklad ju längre man läser. Det finns gott om ledtrådar spridda genom böckerna, men det är som ett pussel delat i flera delar. Philip ger dig några ledtrådar i taget från varje pussel, men inte tillräckligt för att något ett pussel ska bli helt, så man kan inte koppla ihop dem och se den hela bilden på egen hand. Böckerna var spännande och språket härligt och meddragande. Jag tror till och med att jag fällde en tår framemot slutet. Jag förstår varför "den mörka materian" finns med på BBC:s lista över böcker man bör ha läst.