Inlägg nr. 130 - En tesked nytta och tre teskedar nöje



Den vita katten och Den röda handsken av Holly Black
Den här serien utspelar sig i en alternativ värld till vår, fast där några procent av befolkningen är berörare, dvs. de kan använda magi genom beröring. Icke-berörarna är livrädda för att bli manipulerade av berörare och handskar alltid är en normal del av klädseln. Cassel kommer från en berörarfamilj som sysslar med lurendrejeri, där han är den enda icke-beröraren och han kämpar för att bevisa för sin familj att han också kan dra sitt strå till stacken i deras bedrägerier.
Den här serien är spännande, men tyvärr väldigt förutsägbar. Språket är enkelt, och det är lite detektivhistoria över det hela, där man inte får veta hela sanningen och man måste försöka lista ut den i takt med Cassel. Karaktärerna är sådär, inga är helt djupa, och ibland blir man irriterad på dem, speciellt på Cassel, Serien har iaf en bra användning av karaktärerna: det finns inga överflödiga bitar, men ibland önskar jag att Holly hade kunnat sakta ner lite med ledtrådarna.
 
The grapes of wrath av John Steinbeck
Boken följer en familj från Oklahoma som flyr västerut i jakt på den amerikanska drömmen, men de stöter på många snubbeltrådar på vägen.
Jag måste bara börja med att säga, OMG, språket! Språket är fantastiskt, med allitterationer och upprepningar; väldigt poetiskt. I början var jag lite skeptisk om min engelska skulle räcka till, med dialektengelskan och allt snack om hötröskor och jordbruksjargong, men efter några kapitel föll man in i det, och handlingen blev lättare att hänga med i. Karaktärerna är inte helt utvecklade (medvetet), men mänskliga, och deras interaktion är spännande och trovärdig. Handlingen är också intressant, och man vill veta hur det går för familjen, men handlingen är också lite seg, med motgångar, motgångar, motgångar. Det är väldigt deprimerande och jag skulle rekommendera att läsa boken i stötar. Slutet var helt fenomenalt och satte tonen för hela boken; den är lite som en dokumentär. Jag visste inte att jag älskade Grapes of wrath förrän jag hade läst slutet. Som jag alltid säger är slutet av en bok bland det allra viktigaste.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0