Hej! Nu har det varit paus här ett tag. Det har att göra med att jag insåg hur fruktansvärt mycket jag ignorerar mitt skolarbete för tillfället, så jag bestämde mig för en ny regel: jag får bara läsa en bok (en bok som jag läser för skojs skull då) efter att jag läst ut åtminstone 100 sidor ur en skolbok. (Så, ja, då blir det lite lägre aktivitet på läsningsfältet.)

I söndags tragglade jag mig fram till den hundrade sidan i min skolbok "The sword or the needle" och har således spenderat idag och igår med att läsa den här ungdomsboken:

Scored av Lauren McLaughlin
Scored är en dystopisk ungdomsbok, vars huvudperson är Imani, en ung kvinna i ett litet samhälle i USA. Hennes familj har sedan långt tillbaka livnärt sig på fiske, men nu börjar intäkterna bli för få och utgifterna för många. Skolan som Imani går i är ett testprojekt: de flesta av skolans elever är något som kallas för "scored". I stadens alla publika skrymslen och vrår finns kameror uppsatta, så kallade "eyeballs". Dessa kameror är kopplade till en enormt klipsk dator som kan känna igen alla "scored". Datorn inspekterar deras alla rörelser och tankar (eftersom datorn är väldigt, väldigt smart så kan den förstå vad personer tänker bara utifrån deras handlingar) och i första tisdagen i varje månad får alla "scored" ett reslutat: en siffra, som datorn räknat ut representerar just den personen. En person med ett bra resultat får sin college-utbildning betald, medan en person med ett dåligt resultat har just inga chanser alls att få ett bra jobb.

Imani är en bra elev, och när berättelsen börjar har hon en 92:a. Men hennes bästa vän, Cady, som en gång i tiden också var en 90:a, har sjunkit till 70 och har ännu inte slutat sjunka. Om Imani fortsätter umgås med Cady riskerar hennes siffra att också sjunka, bara för att de träffas.

I skolan har Imanis rebelliska och "score"-hatande lärare gett henne ett uppdrag: Imani och hennes "score"-vänner ska skriva en uppsats om varför "score"-systemet är dåligt, alltmedan de "unscored" ska skriva om varför systemet är bra. En "unscored" pojke från klassen, Diego, kontaktar Imani och föreslår att det ska jobba tillsammans, eftersom de båda förstår respektive sida av "score"-systemet. Men om Imani umgås med en "unscored" riskerar hon att allvarligt falla i grad.

---

Överlag uppskattade jag den här boken. Den var inte alls så mörk som jag varit rädd för och jag blev fascinerad över att det framtidsscenario som utgjorde scenen för boken inte alls var lika avlägset vårat som det är i t.ex. The Hunger Games. Jag har förstås inte läst särskilt mycket dystopisk litteratur innan (endast the Hunger Games och Delirium) men det jag slogs av var att det inte alls var läskigt på samma sätt. I HG och Delirium är hoten väldigt nära, och väldigt direkta, i form av regeringens polis som patrullerar gatorna och knackar dörr och gör räder. I de verken är det mer fysiskt våld som skrämmer. Det som skrämmer med Scored är storebrorskänslan: vetskapen om att kamerorna finns överallt och ser allting och alltid vet precis hur de ska tolka ens handlingar.

Fördelar
Boken har ett, överlag, lätt språk (även om jag måste erkänna att alla fiskebåtstermer seglade rakt över mitt huvud) och en trevlig ton. För att vara en bok om en dystopi höll den en förvånansvärt lättmodig ton. Det finns ett romantiskt tema i boken, men det är väldigt svagt och jag skulle absolut inte kalla det för en egentlig del av handlingen. Jag tyckte om Diegos och Imanis munhugg och hur tydligt "score"-systemet gås igenom i texten. Under tiden Diego och Imani munhugger om sin uppsats går de klart och tydligt igenom alla för- och nackdelar med "score"-systemet och det blir lätt att förstå vilket komplext beslut det kan ha varit, att bestämma sig för huruvida man ville införa systemet.

Nackdelar
Diego beskrivs som att ha ett väldigt mystiskt utseende, vilket aldrig berättas varför och det kan jag störa mig lite på. Jag stör mig även på att en väldigt viktig poäng med boken, historian om de två skaparna av "score"-systemet, aldrig leder någonstans. Något annat jag måste nämna bland nackdelarna är namnen. Det här är inte specifikt för Scored, förstås, men vad är fel på dystopisk ungdomslitteratur? Varför kan ingen karaktär någonsin ha ett namn som faktiskt är ett namn? (Jag vet att böckerna jag syftar på utspelar sig i framtiden, men det fungerar inte så! Namnen vi har idag har cirkulerat i århundraden, och kommer igen efter några generationer. Det kommer fungera likadant även i framtiden, oavsett om världen övergår i en dystopi eller ej.)